"Apostlarnas nattvard" ur Dioskoros Theodoros evangeliebok (1200-talet) i Mardin

Den ortodoxa Kyrkan erkänner och räknar generellt sju sakrament (mysterier); dopet, smörjelsen (muron), nattvarden (qurbono), bikten, äktenskapet, prästvigningen och de sjukas smörjelse (qandilo). Sakrament/mysterium är heliga, synliga tecken som vår Herre Jesus Kristus instiftat till att förkunna Guds nåd. De som får utöva sakramenten är biskoparna och prästerna, samt de som mottar de, och endast de döpta med vatten och den heliga smörjelsen (muron) får ta emot resterande sakrament. Alla sakrament är inte nödvändiga för frälsningen, men däremot är dopet, smörjelsen, bikten och nattvarden centrala för individens frälsning.

Bikten

Bikten är ett heligt sakrament för den troende som vill omvända sig och få förlåtelse för de synder han begått efter dopet. Innan man tar del av sakramentet bör man förbereda genom att be om Guds nåd till hjälp och sedan noga rannsaka sitt samvete, i vilken man prövar sina handlingar och vanor mot:

Det dubbla kärleksbudet

”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” (Matt 22:36-40)

Den gyllene regeln

”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12)

De tio budorden

1. Jag är Herren, din Gud. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa. (2 Mos 20:1-17; 5 Mos 5:6–21)

Saligprisningarna

”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet. Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.” (Matt 5:3-12)

Andens frukter

”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.” (Gal 5:22-25).

Sedan uttrycker man sin uppriktiga ånger över de synder man har begått mot Gud och sina medmänniskor, med avsikt att göra bättring genom att bekänna synderna inför en präst.

De villkor som gäller för bikten är:

1. Att man sörjer över sina synder.
2. Att man bekänner sina synder.
3. Att man lyder lagen.

Bikten ska vara uppriktig, fullständig och komma från hjärtat. Man får inte utelämna någon slags synd. Man bör hata synden och fast besluta sig om att aldrig falla i den igen.

Om man döljer en synd bör man genast bikta om sig på nytt. Därefter bör man tacka Gud för hans nåd och förlåtelse, samt utföra den botgöring man blivit tilldelad för att rätta sin skamliga synd. Man bör utföra sin plikt mot Gud genom bön, fasta och välgörenhet, samt mot sin medmänniska genom att gottgöra den skada man orsakat sin medmänniska.

Därefter uttala bekännelsen:

Jag bekänner mig till Gud den allsmäktige Fadern och hans älskade Son, Jesus Kristus, och hans helige Ande. Jag bekänner mig till samma heliga tro som de tre ekumeniska konsilierna i Nicaea, Konstantinopel och Efesos, och hoppas på det vördade prästämbetet som anförtrotts dig, fader, och i kraft av vilket du löser och binder. Jag har syndat med min inre och yttre människa, i ord, i gärning och i tanke. Min synd är stor, mycket stor, och jag ångrar den uppriktigt och vill aldrig mer återfalla i den: hellre dör jag än går tillbaka till synden. Därför ber jag dig att du genom ditt heliga ämbetes värdighet löser mig från mina synder och förlåter mig mina överträdelser och ber Gud att i sin nåd förlåta mig. Amen.

Efter bikten tar den troende emot nattvarden.

Nattvarden

Den heliga nattvarden är ett mysterium som Herren instiftade på den heliga skärtorsdagen. Herren tog brödet och vinet, tackade Gud och välsignade det, sedan bröt han brödet och gav det till apostlarna och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp” och tog fram bägaren av vin och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:26-28). Apostlarna förde vidare detta till sina efterträdare, biskoparna och prästerna. När vi mottar den heliga nattvarden, tar vi emot vår Herre Jesu Kristi sanna kropp och blod, i form av bröd och vin. Herren gjorde sig själv till ett offer för vår skull, för att ge oss andlig näring som vi kan ta emot och leva genom.

Förvandlingen av brödet och vinet till Jesu Kristi kropp och blod inträffar under den heliga liturgin. Därför är det viktigt att man tar nattvarden varje gång man närvarar under gudstjänsten. Vår framlidne patriark moran mor Ignatius Zaka I Iwas (+2014) uppmanar den troende att ta nattvarden regelbundet och inte vänta mer än 40 dagar mellan varje tillfälle.

Vi firar nattvarden dels till minne av det Kristus gjorde för oss på korset: ”Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig” (Luk 22:19), men även för att kunna frälsas: ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.” (Joh 6:53-56)

Syftet med den heliga nattvarden är att ära Gud, att tacka honom, och att be honom skänka sin nåd och förlåtelse för de levande och de döda. När du tar emot nattvarden tar du en del av Kristi kropp och blod som andlig näring, och som ett löfte om det kommande livet. När du gör detta blir själen helgad, dess köttsliga begär minskar, den får ta emot stor nåd och blir värdig himmelriket.

För att ta nattvarden måste du:

1. Bekänna dina synder och omvända dig från dem.
2. Förstå nattvardens värde.
3. Ta emot den i tro, hopp och kärlek.
4. Man ska ha fastat sedan midnatt (den heliga synoden har minskat kravet till tre timmar före liturgin).
5. Man ska vara ren till kropp och kläder.

Innan man tar nattvarden bör man betänka hur viktigt detta mysterium är; förnya sin tro i hjärtat, med en stark längtan av att ta del av nattvarden. Man måste ha varit med under hela gudstjänsten, för att därefter kunna ta del av den i vördnad. Efter mottagandet av nattvarden bör vi tacka Kristus för hans nåd, och be den föreskrivna bönen:

Med vilken tunga skall jag tacka dig, vördade Gud? Hur skall jag prisa din stora, obeskrivliga nåd? För det behagade dig att ge mig ditt högsta väsen som gudomlig vägkost. Du har berusat min ande med ditt blod, helgat mig med din Ande och mättat min hunger med rikedomarna i ditt hus. Tag därför mitt hjärta till en evig boning för ditt majestät och härska över alla mina känslor och böjelser, och styr dem efter din vilja. Jag ber om att mitt deltagande vid din måltid skall öka min tro, stärka mitt hopp, tända din ljuva kärleks eld inom mig och få mig att växa i alla dygder. Låt din måltid bli en sköld till skydd mot alla bakhåll från min själs fiender. Låt den leda till förening med dig i väntan på det eviga livet i de heligas gemenskap i din himmel. Med dem skall jag prisa dig och din Fader och din helige Ande i evighet. Amen.

Vi bör därefter hålla dagen helig, genom att läsa böcker och avstå från allt opassande, och påminna oss om att Gud är i oss, liksom vi är i honom.

Källor

Den Heliga Bibeln
”Lilla katekesen” av H.H. patriark Ignatius Afrem I Barsawm
”Tidebönens andliga skatt” av H.H. patriark Ignatius Afrem I Barsawm

Skriven av: Helena Cankalp