Dag 1

Den efterlängtade dagen är här, söndag den 3 augusti 2014. Jag sitter i bilen med en pirrande känsla i magen med min kusin på väg till Arlanda. Nervositeten blir bara högre och högre. Väl framme på Arlanda har alla samlats förutom två personer, så halva gruppen gör sig redo för att ta sig förbi incheckningen. Man märker hur alla observerar varandra och är lika spända inför de kommande två veckorna.

Planet lyfter klockan 00:30 och nästan alla sitter med personer man inte känner. Redan här blev jag imponerad utav hur vår grupp kom överens och trivdes med varandra, vi blev som en familj. Jag fick sitta bredvid den godhjärtade Katrin och George som var helt främmande för mig. Alla hade jätteroligt på flyget, vi skrattade och pratade massor.

Efter 4 timmar var vi framme i Istanbul där vi mellanlandade i tio timmar för att sedan åka vidare till Mardin. De där 10 timmarna i Istanbul var oförglömliga. Vi landade klockan 04.00 och tog taxi in till stan. Vi hittade en galleria och försökte ta oss in helt ovetandes om hur mycket klockan var.

Från klockan 04:00 till 14:00 upplevde vi början av värmen, åt en underbar turkisk frukost och vi fick stå utanför en galleria i timmar för att vänta på att den skulle öppna klockan 09.00. Väl inne fick man inte lägga sig på sofforna och vila eftersom en vakt alltid gick efter oss.

Klockan närmade sig 12:00 och vi tog taxi tillbaka till flygplatsen för att checka in våra biljetter till Mardin. De här tio timmarna har verkat som att vi har varit i Turkiet i minst två veckor, alla mådde bra och var glada men det märktes att tröttheten tog över oss. Alla letade efter en bekväm stol att sätta sig på för att samla energi och vissa hade köpt kaffe för en koffeinkick. Koffeinkicken slutade med att en stor Starbucks mugg faller omkull när Ninwa och Hanna leker med muggarna om vem som klarade av att hålla muggen på knät längst utan att den ramlar. Ja vi alla visste att det skulle sluta dåligt men de två bestämde sig för att vinna så det var bara en tidsfråga om vem som fick muggen att ramla först. Filosof-Hanna klumpar så klart till sig och han förlorade med en stor Starbucks mugg spillandes över allt och alla.

Flyget till Mardin var en varm och utmattande tur. Alla var trötta och sov, Abona satt bredvid mig och vi pratade lite och det visade sig att han känner mina kusiner, men strax efter så somnade även Abona. Landningen var ett av dom mest kvävande bemötande jag fått utav luften och värmen och jag tror att det var många andra som kände detsamma. Paniken som uppstod när min väska kom sist av alla gav mig nästan en hjärtattack. När vi väl var framme i Saleh runt 8-tiden kommer alla elever, nunnor och läraren fram till oss med ett underbart välmötande och man såg alla i gruppens nyfikenhet i blicken på hur veckan kommer att se ut. Vi får labaniye till kvällsmat och efter det kommer eleverna i klostret med oss upp till taket för att visa oss var madrasserna ligger för att bädda våra sovplatser. Det underbaraste med hela stället är att få somna till den underbara himlen med miljontals stjärnor och ett antal stjärnfall.

Dag 2

Klockan 04:50 ringer klockan och tyvärr så hörde jag inte klockan utan blev väckt utav min kusin Maria. Trötta och utmattade tar alla tunga steg mot kyrkan för att närvara på morgonbönen. Denna dag var ägnad åt att ytterligare lära känna resten av deltagarna på klostret. Utöver morgonbön, lunchbön och kvällsbön hängde vi alla med varandra och diskuterade allt och inget. En något händelselös dag men viktig då vi stärkte banden mellan deltagarna, ett måste inför våra långa dagar på resande fot till alla olika byar.