Efter en lång och mycket givande dag sov vi över på klostret i Mardin, Dayro du Kurkmo, eller i dagligt tal och mer känt, Dayro du Zafaran. Ett av våra äldsta kloster, grundades året 493, där även det apostoliska sätet låg i ca 700 år.

Det var bestämt redan innan att några ville bestiga berget vid klostret, för att besöka klostren S:ta Maria och S:t Jakob. Efter en timmes promenad upp i berget, kom de fram till ruinerna och man fick sig en vacker utsikt från berget utöver landskapet och klostret. Efter morgonbön och hymner med Abouna George blev vi övriga som ville sova lite extra, med andra ord för lata, väldigt avundsjuka av att inte få vara på dessa två äldre kloster.

Efter frukost med den mycket skämtsamma Abouna dayroyo Gabriel Akkurt, fick vi en guidning i klostret samt handlade en del i souvenirbutiken vilket många hade sett fram emot. Själv träffade vi som skriver dagens dagbok vår syssling som jobbar i klostrets butik.

Efter all inhandling begav vi oss mot det kära klostret St Jakob av Nsibin, som dessutom var världens första universitet för över 700 elever. På vägen till universitetet fick vi skåda gränserna till det bevakade Qamishli, Syrien, där man ofta får höra att föräldrarna till olika personer bott. Känslorna som fanns bland gruppen är svåra att beskriva med ord när vi väl kommit fram. Ett kloster som är övergivet, delvis utgrävt och dessutom med helgonets grav och reliker närvarande. En enda kristen familj finns närvarande i staden, det är även dessa som är vaktmästare till folk som vill besöka klostret. Känslorna bara välde över när en del av gruppen stod runt graven och började be. Allt på en gång, övergivenheten, helgonet, historian, allt på en gång. För en del var det första gången man besökt klostret, för andra var det minst andra gången.

Efter besöket begav vi oss till en lunchsittning i byns restaurang, typiskt traditionell sittning på matta och lågt bord. Likväl som kolgrillsmaten var god, var även servicen likaså!

Efter att ha ätit oss mätta, var vi på väg mot byn Gundike. En del av gruppens deltagare besökte familjemedlemmar från den byn. De blev väldigt glada och fick en fin tid tillsammans. Likväl fick gruppen gå in i byns kyrka, St Abrahams syrisk-ortodoxa kyrka. Efter vatten och sittning i skuggan begav vi oss till det kära klostret St Augin. Ett kloster som tidvis varit övergivet, men nu bebott av en av vår kyrkas mest andliga och ödmjukaste munkar, Abouna dayroyo Yokin. Han har sedan ett par år tillbaka lagt sin tid på att restaurera upp klostret, gräva ut på vissa platser, för att se den underliggande skönheten som legat gömd sedan 1700 år sedan. Vi uppskattade alla munkprästens föreläsning om helgonet St Augin, bönen samt omvändelsen. Förutom det fick vi höra ett par hymner från en diakon från Örebro som just nu studerar i klostret. Tanken är att han ska få hjälp med att spela in en CD med hymner på syriska. Vi kan alla instämma med att hans röst var änglalik. Vi ber och hoppas att han klarar av uppgiften med St Augins förböner. Efter en kär sittning och umgänge med munkprästen Yokin, var det svårt för oss alla att ta farväl, men speciellt svårt var det för Abona George, som hade munkprästen som hans andlige biktfader för flera år sedan i St Afrem klostret i Ma’arat Saydnaya strax utanför Damaskus i Syrien.

Efter även här, blandade känslor, åkte vi till byn Maye Hewore (vitt vatten) som ibland även kallas för Tur Abdins strand. Kalla och rena vattenkällor som man kan doppa sig i. De flesta doppar enbart fötterna, men i vår grupp fanns det två killar som tävlade om vem som skulle doppa i sig helt och hållet. Det var chockerande men trevligt att skratta åt dem som tog ett rejält dopp.

Efter att ha varit borta från St Jakob-klostret i Saleh, längtade vi åt att komma hem. Och det var lite märkligt att en del av oss nämnde det som ”hem”. Lite känslan av, ”borta bra med hemma bäst”.

Efter två dagars besök i några av våra äldsta kloster, finaste människorna man träffat på och den ära att få ha varit en del av den dagens tid som blir gårdagens historia, var det dags att sova för att tidigt vakna upp till morgonens bön och gudstjänst som startar kl fem på morgonen. Men lite svårt var det, då det krockade lite med mycket ljud som kom från ett kurdiskt bröllop i byn. Men med öronproppar övervinner man även den ljudnivån, för att få sova i frid, och förhoppningsvis få uppleva morgondagens nåd och härlighet i kära Tur Abdin.