Kära dagbok,

dagen började som vanligt med att alla vaknade till kyrkklockans vackra klang. Men även denna morgon var alla, som vanligt, mycket segstartade och trötta, men inga undantag görs, alla ska vara med på morgonbönen :).

Efter morgonbönen återvände flera av oss upp till våra sovplatser på taket för att återuppta vår sömn. Det blev ingen sömn dock utan en rolig stund med gruppen med en massa skämt och skratt.

Klockan 9.00 samlades gruppen vid klosterporten för att börja dagens resa runt i byarna och klostrena. Första stoppet blev i Maria och Katrins by, Kafro. I Kafro bodde det inga kristna och kyrkan var övergiven, och kurderna torkade gullök där inne. Den synen var oerhört smärtsamt för tjejerna att se. Därefter åkte vi vidare till Markus by, Bote. Bote har en mycket fin kyrka som har renoverats på Europeiska Botoyes bekostnad. Markus fick även besöka sin farfars gamla hus som numera används som ett stall av kurderna. Innan vi åkte iväg berättade Markus för oss om de hemska historierna från Seyfo-tiden som hade inträffat i den byn, Bote ska vara en av de byar som blev hårdast drabbad under folkmordet.


När vi anlände till Korsets kloster (Dayro du slibo) mottogs vi av en gammal dam som satt i förgården till klostret. Hon visade sig vara från Zaz (samma by som Isa), hennes son jobbade som fastighetsskötare på klostret. Mannen tillsammans med nunnan på klostret visade oss runt och berättade om klostrets historia. Därefter åkte vi vidare till Hah för att se deras otroligt vackra kyrka som också är den äldsta i Tur Abdin, den sägs vara från första århundradet efter Kristus.

När vi kom fram till Zaz hoppade Isa av bussen och pussade marken. Så mycket som han hade skrutit om sin lilla by hade vi andra förväntat oss att se en New York i Tur Abdin storlek, men verkligheten är för pinsam för att beskriva skriftligt…men värt att nämna är att Isas förfäders hus idag är ett livs levande zoo. Efter Zaz var alla alldeles trötta och överhettade. I Bequsyone träffade vi malfono Shalito som bjöd oss på melon, bröd och vatten samt en stunds vila som var välbehövd. Slutligen besökte vi Kfarze (bästa byn genom tiderna), det bodde 11 kristna familjer där som tog emot mig och min syster som ursprungligen kommer från denna by. Vi gick för att se morfars hus, som visade sig ligga i ruiner tyvärr. Kfarze var sist byn på planeringen denna dag och så var vi på väg hem igen till klostret i Salah.

Väl hemma avslutades kvällen med hymnsång tillsammans med de söta eleverna på klostret, supermysigt och givande.

Ninson